Tematrio - svenske favoritter

Lyran utfordrer denne veka alle nordmenn til å fortelje om sine svenske favorittar. Eg synest dette er ei flott utfordring. Vi nordmenn har godt av å sjå vekk frå vårt eige, etter denne helga. Nasjonalkjensla toppa seg allereide på vorspielet i Moskva, lenge før gatene blei fyllte av norske flagg og bunadar, pølser og is og glade barn i sola. Så nå treng vi verkeleg litt svensk drahjelp for å komme ned på landjorda igjen.

Berätta om tre norska/svenska favoriter. Välj om du vill berätta om en speciell bok eller en författare.

1. Gunnar Ekelöf. Selvfølgeleg. Han er og blir min svenske favoritt. Det er vanskeleg å trekke ut ein bestemt tekst av Ekelöf, men eg vil likevel presentere han med eit dikt:

"En värld är varje människa"

En värld är varje människa, befolkad
av blinda varelser i dunkelt uppror
mot jaget konungen som härskar över dem.
I varje själ är tusen själar fångna,
i varje värld är tusen världar dolda
och dessa blinda, dessa undre världar
är verkliga och levande, fast ofullgångna,
så sant som jag är verklig. Och vi konungar
och furstar av de tusen möjliga inom oss
är själva undersåtar, fångna själva
i någon större varelse, vars jag och väsen
vi lika litet fattar som vår överman
sin överman. Av deras död och kärlek
har våra egna känslor fått en färgton.

Som när en väldig ångare passerar
långt ute, under horisonten, där den ligger
så aftonblank. - Och vi vet inte om den
förrän en svallvåg når till oss på stranden,
först en, så ännu en och många flera
som slår och brusar till dess allt har blivit
som förut. - Allt är ändå annorlunda.

Så grips vi skuggor av en sällsam oro
när något säger oss att folk har färdats,
att några av de möjliga befriats.

Gunnar Ekelöf (1907-1968)
frå "Färjesång" 1941

2. August Strindberg kjem på andreplassen, med Ett Drömspel, som er ein av desse tekstane som blir større og sterkare for kvar gong eg les han. Gudedottera Agnes blir sendt til jorda for å undersøke kvifor menneska syter og klager slik. Ho reiser rundt i eit draumeliknande landskap og får sjå kvifor det er synd om menneska. Eg har endå ikkje fått anledning til å sjå ei oppsetjing av stykket, men eg liker teksten svært godt.

3. På tredjeplass blir det meir lyrikk, og eg tar meg i å lure litt på om det er den syngande klangen i det svenske språket som gjer at eg er så glad i svensk lyrikk, eller om det er ei anna grunn til at eg liker svenske lyrikarar betre enn andre lyrikarar. Saman med Ekelöf er i alle fall Karin Boye ein anna av mine favorittlyrikar. Eit av dei mest kjendte dikta hennar er diktet "Ja visst gör det ont".

"Ja visst gör det ont"

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan 
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.