Berätta om 3 böcker/texter av författare från din hemtrakt eller om romaner som utspelar sig i din hemstad!
Eg står ovanfor eit definisjonssprørsmål når nokon ber meg fortelje om min heimstad. Eg er innflytta Osloborgar frå Rogaland. Eg liker ikkje å måtte ta stilling til om eg er Oslojente eller rogalending. Eg er liksom begge deler på ein gong. Og eg har snart budd like lenge i Oslo som i Rogaland.
1. Den første teksten eg velgjer blir dermed eit kompromiss. I Bondestudentar av Arne Garborg (1883) møter vi nemleg ein gut som flytter frå Jæren til Oslo for å studere, akkurat som eg. Forskjellen er bare at det er godt og vel 100 år i mellom Daniel Sørbraut si reise til Oslo og mi. Daniel er ein skarp gut i heimbygda, og han blir sendt til Oslo for å studere teologi. Han får problem med å forhalde seg til miljøa han møter i byen, ikkje minst fordi han som bondeson har sterke mindreverdigheitskomplekser. Det er ei veldig morsom bok, ikkje minst på grunn av den ironiske distansen forteljaren har til stakkars Daniel, som ikkje får ting heilt til for seg. Eg bør kanskje nemne at boka er skrive av Garborg, på nynorsk ala 1883, så språket kan vere krevande. Men det er ei god bok.
2. Eg har hatt oppveksta mi i Rogaland og som Jarle Klepp i Mannen som elsket Yngve av Tore Renberg, har eg også gått på skuletur langs kongevegen på Jæren og vore tenåring i områda rundt Stavanger. Eg nikkar gjenkjennande til mange av scenene i historia om denne 17 år gamle guten som ikkje veit heilt kva han skal gjere med livet sitt.
3. Sidan eg har budd i Oslo i 8 år nå og sidan eg ser på Oslo som min heimby, kjem eg ikkje utanom Oslopatrioten Jan Erik Vold (som rett nok lever i eksil i Stockholm) si dikting. Vold teiknar opp lyriske bilete av dei delane av Oslo som eg har blitt veldig glad i, og beskriver slik byen på ein flott måte. Ved å lese dikt som "Februar på Olaf Ryes plass" er det som å gå over Grünerløkka ein vinterdag. Eg blir nesten litt kald på nasen av å lese dette diktet. Og det er jo slik Oslo er:
"Februar på Olaf Ryes plass" (Sirkel, sirkel 1978)
Noe
hvitt og noe svart, som i livet
som i
verden, som i dag
på
Olaf Ryes plass – de svarte trærne
ut av
den hvite
snøen, og menneskene
sorte, som går
mellom
trærne, og fuglene
sorte, som flyr
mot den
hvite
snøen og den hvite
himmelen – de få, sandstrødde tråkk
gjennom
parken. Og
bakerst, plutselig
levende
den lyseblå Kjelsåstrikken, på vei
opp
fra byen.
5 comments:
Det är bra att kompromissa :-)
Jag håller med, det är inte helt enkelt att säga vilken som är hembygden. Där man bott längst? Där man bor nu? Där man känner sig hemma - men det kan ju vara många platser det.
Jag valde Göteborg fast jag egentligen flyttat en bra bit utanför stan. Det är ändå hemma! Har läst Mannen som älskade Yngve och tyckte mycket om den. De andra böckerna är nya för mig!
Jan Erik Vold... jag ska leta efter hans dikter- jag blev mycket intresserad av hans författarskap! Mannen som älskade Yngve vill jag också läsa! Tack för fina tips!
Det var 12 år sedan jag flyttade hemifrån. Men det är ändå hemma på nåt sätt. Har man flyttat många gånger kan det vara svårt att veta. Har man dessutom inte trivts på ett ställe är det ännu svårare att kalla det "hemma".
Mannen som älskade Yngve finns på min läslista!
Post a Comment