Dec 1, 2009

1. desember - Gunnar Ekelöf


Det er tid for å åpne første luka i lyrikkalendaren min, og i dag har eg (sjølvsagt, vil dei som kjenner meg seie) plukka eit dikt av favorittlyrikaren min, Gunnar Ekelöf.


Eg liker "En verklighet. (drömd)" særskilt godt på grunn av den nydelege balansen mellom tung filosofi og enkle, kvardagslege observasjonar. Lytt til lydane i diktet, kjenn på luktene og kjenslene som blir presentert. For det enkle er så sterkt til stade i denne drømde verkelegheita.



En verklighet
(drömd)

Jag tror inte på ett liv efter detta
Jag tror på detta liv
Och nu, när saven slutat stiga och jag har hunnit
Till sensommaren, min årstid, minns jag
Hur ångestfyllt jag förr tyckte syrsorna filade,
Tycker så inte längre.

Det är redan skumt
Och åkervägens smala rödskiftande band
Försvinner in i dungar, löper ut ur dungar:
Om varje vägkrök ett mysterium
Av färgernas och ljusets egenliv
Det är skönt att gå
En gammal gärdsgård är också med
Det är den stund då stenarna tänker som bäst
Det är den stund då denna stora varelse
Andas och doftar. Vilka färger i skymningen!
Trädorna lila, stenar i tankfullt skiftande blått
Och lövskogen så rik på skiftningar
Som vore den sitt eget sus!
Ett gult löv är ännu en dyrbarhet
På ena sidan vägen sädesfält
och på den andra sidan barrskog
och säden gul till röd och i skylarna guldbrun
och den sandröda vägen, jag älskar sådana enkla vägar
bara för gående och för grova fordon efter fromma hästar
Sådana vägar tycks mig lika goda som någon livsfilosofi
Och varje landskap, varje skiftning i landskapet, innehåller alla möjliga landskap
och detta liv innehåller alla möjliga liv:
Syrsornas, lysmaskens, grävlingens – alla tänkbara liv
Och det är detta liv som skall fortsätta, som fortsätter
också högre och högre upp, i andra sfärer
Där pågår just nu detta liv
Som också är kvällsmolnens liv, och stjärnornas, och de befolkade världarnas,
Och de osynligas liv, och de dödas
Ty något annat liv finns inte:
Alla lever de och skall leva
och alla ger av sitt liv åt alla och lånar sitt ljus åt alla
och det är inte ett gott och inte ett ont
Det bara är
Det finns en lyckokänsla som kommer sällan men kommer ändå
Det finns detta vårt fornimmandes vittnesbörd
och detta att vara till.
Flyktigt är allt medvetande
men flyktigt är inte fåfängligt.
Så sluts min bukoliska sång.

4 comments:

Karin said...

Takk for en fin start på dagen! Åpningen i dette diktet setter spor...

Ingrid said...

Ekelöf... han är också en av mina favoriter. Du har givit även mig en bra start på denna mörka decemberdag.

thauke2 said...

Makelös Ekelöf - flott åpning. Det slår meg ellers hver gang jeg er inne på bloggen din hvilken estetisk nytelse den er!

Bai said...

Tusen takk, Thauke2! Det blir med ein gong meir meiningsfyllt å blogge, når ein får slike kommentarar!