Lyrikk på ein søndag - E

Det er søndag og det er tid for ny runde med lyrikk! Denne veka er det bokstaven E som står i sentrum for oppgåvene. Bli med, bli med!

1. Ekfrase er eit dikt som er skrive til eit anna kunstverk. Som oftast er ekfrasa skrive til billet- eller skulpturkunst, men ho kan også vere retta til andre kunstformar. Presenter eit dikt som er ei ekfrase.

2. Presenter eit dikt av ein diktar på E.

3. Sidan eg ikkje er objektiv, og sidan Gunnar Ekelöf er og blir min diktarfavoritt, vil eg dedikere den siste E-en til han. Har du lese Ekelöf og kva synest du om tekstane hans?

---------------------------

1.
"Till det omöjligas konst" er ei ekfrase av Gunnar Ekelöf, skrive til eit ikon, kor døyparen Johannes er avbilda i fleire situasjonar samtidig.

"Till det omöjligas konst"

Till det omöljigas konst
bekänner jag mig
är därav en troende
men av en tro som kallas vantro.

Jag vet:
Man bekymrar sig här om det möjliga
Låt mig då vara en obekymrad
av vad som är möjligt och omöjligt.

Så bär på ikonerna Johannes Döparen huvudet
dels på helbrägda skuldror
dels och samtidig framför sig på ett fat
Den offrade framställer sig som en offrande
Så bekänner jag mig
till det omöjligas konst
av livskänsla och av självutplåning
samtidigt.

Frå En natt i Otocac. (1961)

2.
Magli Elster er ein anna diktar eg liker godt, med namn på E. Ho har skrive mange flotte dikt, blant anna dette:

"Det umulige"
Det ene jeg ikke kan si deg
jeg skal ikke si det.
Regn, lov at du alltid vil sile ned i strie strømmer
sol, lov at du vil skinne hver time på dagen
stjerner må love å lyse døgnet igjennom
skyenes dunete flykt og vellystblyge rødme må spille over jorden
jorden selv må være nakent brun og grønneste grønn og vill av solen på sneen
trær må bære frøsne knopper og modne blomster på en og samme dag
mann og kvinne er redde barn i skogen og unge, lattermilde
og rolig fylt av en visdom som ingen har sett inn i alene -
alt i samme natt under månen eller under samme sol i lyngen
ingenting av dette er det allerminste under
mot at én er blitt glad i en annen.
Men la meg ikke slippe det over tungen
la meg ikke sende ordene ut og gjøre det virkelige usant
la meg ikke si det
at du aldri skal gå fra meg.

Frå Trikken går i engen (1952)

3.
Gunnar Ekelöf er som sagt min favoritt. Eg har lese det meste av det han har skrive, opptil fleire gonger og eg klarer ikkje bli lei av tekstane hans. Eg oppdagar stadig noko nytt, noko eg ikkje har sett før i dikta hans. Eg trur at fascinasjonen min kanskje grunnar i evna hans til å uttrykke det allmennmenneskelege, slik han sjølv seier det i diktet "Jag tror": "det som är boskap i andra är boskap också i dig" og "det som är botten i andra är botten också i dig".

For å vere på den sikre sida, limer eg inn resten av diktet her:

Jag tror på den ensamma människan
på henne som vandrar ensam
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och anti-människa.

Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.

Frå Färjesång. (1941).