Rolf Jacobsen (1907-1994) blir rekna som ein av dei framste, norske modernistane. Han debuterte i 1933 med samlinga Jord og jern, og tematikken i dikta hans er ofte knytta til mennesket sitt forhald til den teknologiske utviklinga og det vesle, einsame mennesket i dei voksande byane.
Lyktestolpen
Så isnende alene i natten min lyktestolpe.
De små brosten hviler hodene tett omkring den
der den holder sin lysparaply opp over dem
så ikke det vonde mørket skal komme nær.
Vi er alle langt hjemmefra, sier den.
Det er ikke håp mere.
(Hemmelig liv 1954)
2 comments:
Jag "hittade" Rolf Jacobsen för första gången i USA... i översättning... jag blev helt frälst. Han skriver så otroligt finstämt. En av mina favoritdikter finns i diktsamlingen "The Roads have come to an end now"- Tack Bai för den fina dikten! Här kommer
ett par rader till...:
... There's a calm light around old trees,
They let the wind flow through their leaves
and the stars pass high over their crowns
in majestic procession.
Så spennande å lese Rolf Jacobsen på engelsk. Det blir ein heilt anna tekst, i oversetning. Og samtidig så mykje av den same tonen i diktet.
Post a Comment